Den här veckan har gått sinnessjukt fort, så nu är det redan fredag eftermiddag. Den sista sådana med sommartid för min del, vilket såklart måste utnyttjas. Därför tänkte jag passa på att springa runt på stan och köpa nya skor, strumpor och hörlurar. Plus kanske en halsduk. Och en luddig kofta.
Sen har jag två fantastiskt planfria dagar framför mig. Trevlig helg!
Ingen har väl missat den, men ändå...
Friday, August 31, 2007
Liten mediaspaning
Kollade in DNs nya fredagssatsning imorse. Lite bättre har den blivit, men SvDs kulturdel är fortfarande några mil före. På något sätt tycker jag att DN inte lyckas förmedla något kul alls på sina kultursidor. Nej, bättre kan ni.
Och så läste jag att Modette läggs ner efter bara några nummer. För några veckor sedan var jag på väg att skriva ett jätteargt inlägg om hur den tidningen har gått från halvkul till bedrövlig, men det blev så elakt att jag aldrig publicerade det.
Jag tror att problemet är enkelt: Modette blev för insnöade (vilket chefredaktören faktiskt säger, fast med lite andra ord). Det blev för mycket vintage, American Apparel och hata Wayfarers-regler, och för lite modeglädje. Och är det något man kan vara säker på, så är det att transformativa intressen som mode funkar bättre med glädje än med ängslighet och tvång.
Och så läste jag att Modette läggs ner efter bara några nummer. För några veckor sedan var jag på väg att skriva ett jätteargt inlägg om hur den tidningen har gått från halvkul till bedrövlig, men det blev så elakt att jag aldrig publicerade det.
Jag tror att problemet är enkelt: Modette blev för insnöade (vilket chefredaktören faktiskt säger, fast med lite andra ord). Det blev för mycket vintage, American Apparel och hata Wayfarers-regler, och för lite modeglädje. Och är det något man kan vara säker på, så är det att transformativa intressen som mode funkar bättre med glädje än med ängslighet och tvång.
En bild säger mer
Jag har märkt att det är väldigt poppis att lägga upp en massa bilder på sin blogg. Jag är generellt ganska dålig på det. Nu blir det bot och bättring. En typisk fredag på reklambyrå i bilder:
Äntligen har det kommit! Bilden är lite suddig, men mer vuxenpoäng än ett eget visitkort är svårt att skaffa.
Byrårackan Skipper (som enligt Rebecka ser ut som innehållet i en dammsugarpåse.)
Mitt nya datorfodral. Nu måste jag bara tjata mig till en ny dator också.
En ganska organiserad planners skrivbord.
Trevlig fortsatt fredag på er!
Äntligen har det kommit! Bilden är lite suddig, men mer vuxenpoäng än ett eget visitkort är svårt att skaffa.
Byrårackan Skipper (som enligt Rebecka ser ut som innehållet i en dammsugarpåse.)
Mitt nya datorfodral. Nu måste jag bara tjata mig till en ny dator också.
En ganska organiserad planners skrivbord.
Trevlig fortsatt fredag på er!
Thursday, August 30, 2007
Att jobba på reklambyrå
Ibland undrar mina icke-reklamarvänner vad jag gör på dagarna. Därför kommer här en liten sammanfattning av eposet En vanlig torsdag i en planners liv.
07.45 Vaknar, alldeles för sent.
08.36 Kommer lite försenad till Wayne's Coffee för APG-fika. Bara Axel är där. Äter macka och dricker te och snackar viktiga planningfrågor tills alla andra lagom morgontrötta planners vinglar in. Ännu mer planningsnack, med frågor som "Vad är skillnaden mellan att jobba med hästar och att jobba med planning?"
09.35 På kontoret. Panikkaffe och mailkoll. Två hundar på kontoret idag, varav en icke-rumsren valp.
10.00 Internmöte med Mioarbetsgruppen inför Q4. Petter vill inte prata dagspressmanér. Inte jag heller. Dricker kaffe och dagdrömmer tills vi kommer in på roligare saker: Nästa kampanj.
12.04 Mailar ut rolig Youtube-film till kollegorna.
12.15 Lunch på kontoret, äcklig sallad från Konsum. Brukar följas av en liten promenad kring Mosebacke, men idag var alla så trötta att vi stannade inne och hyllade oss själva som byrå istället. Fan vad vi är trevliga, snygga och duktiga. Helt enkelt.
13.05 Plöjer undersökningsrapporter för en stor kunds räkning. Pratar med undersökningsföretag på telefon. Läser brief för en pro-bono kund. Fixar lite med vår kommande Södra-kampanj. Allt medan Martin Gumpert gapar i sin bluetooth-snäcka en meter ifrån mig.
15.00 Hundarna kompletteras av barn.
15.30 Möte med ny, inte än officiell kund. Äter mängder med biscotti och dricker Cola Light för att undvika blodsockerfall. Det blir bara värre.
17.15 Möte avbryts av barn, hundar och produktionsledare.
17.20 Plöjer mera undersökningar.
18.00 Bloggpaus
18.20 Fortsätter jobba.
Sådär, det där var en helt vanlig arbetsdag i mitt liv. Och så dagens obligatoriska viral:
07.45 Vaknar, alldeles för sent.
08.36 Kommer lite försenad till Wayne's Coffee för APG-fika. Bara Axel är där. Äter macka och dricker te och snackar viktiga planningfrågor tills alla andra lagom morgontrötta planners vinglar in. Ännu mer planningsnack, med frågor som "Vad är skillnaden mellan att jobba med hästar och att jobba med planning?"
09.35 På kontoret. Panikkaffe och mailkoll. Två hundar på kontoret idag, varav en icke-rumsren valp.
10.00 Internmöte med Mioarbetsgruppen inför Q4. Petter vill inte prata dagspressmanér. Inte jag heller. Dricker kaffe och dagdrömmer tills vi kommer in på roligare saker: Nästa kampanj.
12.04 Mailar ut rolig Youtube-film till kollegorna.
12.15 Lunch på kontoret, äcklig sallad från Konsum. Brukar följas av en liten promenad kring Mosebacke, men idag var alla så trötta att vi stannade inne och hyllade oss själva som byrå istället. Fan vad vi är trevliga, snygga och duktiga. Helt enkelt.
13.05 Plöjer undersökningsrapporter för en stor kunds räkning. Pratar med undersökningsföretag på telefon. Läser brief för en pro-bono kund. Fixar lite med vår kommande Södra-kampanj. Allt medan Martin Gumpert gapar i sin bluetooth-snäcka en meter ifrån mig.
15.00 Hundarna kompletteras av barn.
15.30 Möte med ny, inte än officiell kund. Äter mängder med biscotti och dricker Cola Light för att undvika blodsockerfall. Det blir bara värre.
17.15 Möte avbryts av barn, hundar och produktionsledare.
17.20 Plöjer mera undersökningar.
18.00 Bloggpaus
18.20 Fortsätter jobba.
Sådär, det där var en helt vanlig arbetsdag i mitt liv. Och så dagens obligatoriska viral:
Wednesday, August 29, 2007
Reklamarmiddag
Nu har snart ännu en arbetsdag susat förbi och man får gå hem. Ikväll har jag extra trevliga planer, eftersom min bror Kalle har fått jobb på ANR och detta ska firas med reklamarmiddag på PA. Vår familj liknar tio små negerpojkar. Så var det bara en icke-reklamare kvar... Hoppas innerligt att desserten Mango Mango Mango har återinträtt på menyn.
Missa förresten inte Kalles blogg och ni gillar det Åkestamska tänket. Lite yngre, och ofta ännu argare än jag. Känn på den, du.
Missa förresten inte Kalles blogg och ni gillar det Åkestamska tänket. Lite yngre, och ofta ännu argare än jag. Känn på den, du.
Älgarna demonstrerar, älgarna har fått nog
Häromdagen diskuterade vi caset Dove och Campaign for Real Beauty. Några bra tankar dök upp. För det första är det intressant, inte minst med tanke på artikeln om storytelling i Dagens Medias pappersversion, att det är helt påhittat. Dove är tvålar och krämer, punkt slut. Det de står för är helt uppfunnet i kommunikativt syfte, men ändå funkar det.
Vi som jobbar med reklam älskar när vi får en fantastisk, unik produkt från ett otroligt spännande och reko företag i knät. Det gör vårt jobb så ofantligt mycket lättare. Men ärligt talat, hur ofta händer det? Jag tror att vi måste bli bättre på att våga hitta på, eller i alla fall våga leda in på nya spår. Man kan inte alltid hitta något kul att säga i företaget eller produkten. Men man får inte ge upp då heller.
För det andra är det intressant hur Dove lyckas stå för en åsikt men göra det (som jag alltid tjatar om) till ett samtalsämne snarare än ett budskap. Första kampanjen, Let's celebrate curves, var budkapsbaserad. Den gick bra, men lyftet kom när man tog ett steg tillbaka och bollade upp frågan för diskussion på sajten.
Varför gör inte fler så här? undrade vi. Någon nämnde Vias nya kampanj, Smuts är bra, som ett försök som dock inte funkar alls. Egentligen är det inte så konstigt. Via försöker ta ställning i en fråga som ingen bryr sig om. Det vore bara intressant om det fanns en genomgående uppfattning om att smuts är fruktansvärt, och folk var jättetrötta på det och bara längtade efter att få ha lite fläckar på kläderna. Men så är det ju inte. Och då blir det lite Älgarna demonstrerar över hela projektet. Kul för er, liksom.
Läxan av det hela får väl bli att oavsett hur man lägger upp sin kampanj, måste man tänka relevans, relevans, relevans. Kryp under skinnet på den du pratar med och ta reda på vad som är hans eller hennes triggers. Vad är det bästa och det värsta de vet? Där någonstans kan vi börja snacka.
Vi som jobbar med reklam älskar när vi får en fantastisk, unik produkt från ett otroligt spännande och reko företag i knät. Det gör vårt jobb så ofantligt mycket lättare. Men ärligt talat, hur ofta händer det? Jag tror att vi måste bli bättre på att våga hitta på, eller i alla fall våga leda in på nya spår. Man kan inte alltid hitta något kul att säga i företaget eller produkten. Men man får inte ge upp då heller.
För det andra är det intressant hur Dove lyckas stå för en åsikt men göra det (som jag alltid tjatar om) till ett samtalsämne snarare än ett budskap. Första kampanjen, Let's celebrate curves, var budkapsbaserad. Den gick bra, men lyftet kom när man tog ett steg tillbaka och bollade upp frågan för diskussion på sajten.
Varför gör inte fler så här? undrade vi. Någon nämnde Vias nya kampanj, Smuts är bra, som ett försök som dock inte funkar alls. Egentligen är det inte så konstigt. Via försöker ta ställning i en fråga som ingen bryr sig om. Det vore bara intressant om det fanns en genomgående uppfattning om att smuts är fruktansvärt, och folk var jättetrötta på det och bara längtade efter att få ha lite fläckar på kläderna. Men så är det ju inte. Och då blir det lite Älgarna demonstrerar över hela projektet. Kul för er, liksom.
Läxan av det hela får väl bli att oavsett hur man lägger upp sin kampanj, måste man tänka relevans, relevans, relevans. Kryp under skinnet på den du pratar med och ta reda på vad som är hans eller hennes triggers. Vad är det bästa och det värsta de vet? Där någonstans kan vi börja snacka.
Lite lätt chockad
Efter att ha läst det här intressanta inlägget var jag tvungen att göra ett sånt där Bern Sex Role Inventory test. Resultatet var chockerande:
Tja, vad kan man säga? Uppenbarligen är jag en man i en kvinnas kropp. Innebär det att jag skulle ha svårare än mina tjejkompisar att hitta till ett marknadsstånd, eller hur det nu var?
Your Score: Masculine
You scored 90 masculinity and 43 femininity!
You scored high on masculinity and low on femininity. You have a traditionally masculine personality.
Tja, vad kan man säga? Uppenbarligen är jag en man i en kvinnas kropp. Innebär det att jag skulle ha svårare än mina tjejkompisar att hitta till ett marknadsstånd, eller hur det nu var?
Tuesday, August 28, 2007
Dagens tips
Jag har precis hittat en liten pärla: shoppen på Nordiska Muséet. Egentligen måste man nog lösa inträde för att få gå in, men om man ber snällt och lovar att in tjuvkika på utställningarna kanske man kan få gå in ändå.
Den här lilla butiken är proppfull av saker man inte visste att man behövde: vykort, brevpappersset, böcker av typen "Svenska öden i ångans sekel", cykelkorgar och servetter. Plus alla skadinaviska coffee table books of the moment, för den som är mer inne på sånt. Så smit förbi nästa gång du är på Djurgården.
Vissa dagar måste jag bara älska mitt jobb. Idag har jag till exempel, förutom mitt trevliga besök på Nordiska, fått djupdyka i Carl Love Almqvists liv och läst gripande brev från expeditioner som gått under i sina försök att nå Nordpolen. De svenska ödena i ångans sekel får nog följa med hem istället.
Den här lilla butiken är proppfull av saker man inte visste att man behövde: vykort, brevpappersset, böcker av typen "Svenska öden i ångans sekel", cykelkorgar och servetter. Plus alla skadinaviska coffee table books of the moment, för den som är mer inne på sånt. Så smit förbi nästa gång du är på Djurgården.
Vissa dagar måste jag bara älska mitt jobb. Idag har jag till exempel, förutom mitt trevliga besök på Nordiska, fått djupdyka i Carl Love Almqvists liv och läst gripande brev från expeditioner som gått under i sina försök att nå Nordpolen. De svenska ödena i ångans sekel får nog följa med hem istället.
Reklamen tar plats i finrummet
Idag ägnas ett helt uppslag i SvD Näringsliv åt internetreklam och dess tillväxt. (läs artikeln här) Kul att reklam ibland får ta plats bredvid stålindustri, Volvo och andra riktiga företag, och inte alltid förvisas längst bak till Efterbörsen tillsammans med bilrecensioner och vintester. Men. För det det kommer alltid ett men.
Martin Jönsson skriver alltid mycket och ofta väl. Men jag blir ofta besviken över hur grunt resonemanget blir. Efter att ha läst den här artikeln blir det bara ett jättestort Jaha? Orsaker och konsekvenser och implikationer får liksom inte riktigt plats. Men det största problemet är att internetreklam inte definieras. I en mening nämns att "stor del av investeringarna som företagen gör på nätet aldrig ens syns i statistiken, eftersom det handlar om att ta fram kampanjsajter eller att skapa pr via olika former av digitala mun-till-mun-metoder." Jag fattar vad han menar. För jag har ägnat en hel termin på högskolan åt internet som reklammedium. Jag kan baklänges reda ut att det som menas med internetreklam är betalt medieutrymme på olika sajter. Det skulle jag inte kunna om jag var chef på, säg, ett stålverk. Då skulle jag inte veta att "skapa PR genom digitala mun-till-mun-metoder är att stoppa en Mentos i en Colaflaska och spela in skiten. Eller att det som blir över om man tar bort den aspekten av internetreklam är banners.
Det är dessutom jättetrist att Jönsson lyfter fram just den del av internetreklam som inte skiljer sig från analog reklam, och namedroppar en massa sajter som Youtube och Facebook som inte har någonting med den saken att göra.
Sen känns det ju sådär att använda besökssiffror från första halvåret 2006 för att stödja en artikel som menar att internet är ett föränderligt medium som växer så det knakar. Bara en tanke.
Martin Jönsson skriver alltid mycket och ofta väl. Men jag blir ofta besviken över hur grunt resonemanget blir. Efter att ha läst den här artikeln blir det bara ett jättestort Jaha? Orsaker och konsekvenser och implikationer får liksom inte riktigt plats. Men det största problemet är att internetreklam inte definieras. I en mening nämns att "stor del av investeringarna som företagen gör på nätet aldrig ens syns i statistiken, eftersom det handlar om att ta fram kampanjsajter eller att skapa pr via olika former av digitala mun-till-mun-metoder." Jag fattar vad han menar. För jag har ägnat en hel termin på högskolan åt internet som reklammedium. Jag kan baklänges reda ut att det som menas med internetreklam är betalt medieutrymme på olika sajter. Det skulle jag inte kunna om jag var chef på, säg, ett stålverk. Då skulle jag inte veta att "skapa PR genom digitala mun-till-mun-metoder är att stoppa en Mentos i en Colaflaska och spela in skiten. Eller att det som blir över om man tar bort den aspekten av internetreklam är banners.
Det är dessutom jättetrist att Jönsson lyfter fram just den del av internetreklam som inte skiljer sig från analog reklam, och namedroppar en massa sajter som Youtube och Facebook som inte har någonting med den saken att göra.
Sen känns det ju sådär att använda besökssiffror från första halvåret 2006 för att stödja en artikel som menar att internet är ett föränderligt medium som växer så det knakar. Bara en tanke.
Monday, August 27, 2007
Måndagsmix
Tillbaka i stan efter en intensiv sista sommarhelg med Viktor Rydberg-gänget och påhäng. Nu måste jag säga att det känns vansinnnigt höstligt i luften. Dags att ta tag i höstens alla projekt på riktigt, alltså.
Jag kan till min glädje meddela att min uppsats nu finns tillgänglig i Handelshögskolans bibliotek. Här kan man ladda ner den. Ge mig gärna bra mothugg om du orkar läsa den!
Det har hänt något mycket underligt med min Facebook också. De senaste veckorna har jag fyllt år två gånger. Fattar absolut ingenting, min riktiga födelsedag är ju i januari. En bugg i systemet eller har någon kommit över mitt inlogg och tycker att det är det roligaste de kan hitta på med tillgång till hela mitt liv? Mystiskt.
Och äntligen har min bästa Coca-Cola-film börjat gå på TV. Den är helt enkelt underbar!
Eftersom jag sitter begravd i researcharbete har jag inte så mycket kul att skriva idag. Återkommer på torsdag när jag kontaktar verkligheten igen!
Jag kan till min glädje meddela att min uppsats nu finns tillgänglig i Handelshögskolans bibliotek. Här kan man ladda ner den. Ge mig gärna bra mothugg om du orkar läsa den!
Det har hänt något mycket underligt med min Facebook också. De senaste veckorna har jag fyllt år två gånger. Fattar absolut ingenting, min riktiga födelsedag är ju i januari. En bugg i systemet eller har någon kommit över mitt inlogg och tycker att det är det roligaste de kan hitta på med tillgång till hela mitt liv? Mystiskt.
Och äntligen har min bästa Coca-Cola-film börjat gå på TV. Den är helt enkelt underbar!
Eftersom jag sitter begravd i researcharbete har jag inte så mycket kul att skriva idag. Återkommer på torsdag när jag kontaktar verkligheten igen!
Friday, August 24, 2007
Porrfällan
Herrejäklar vilken skruv Sloggikampanjen jag skrev om igår har tagit. ALLA verkar vara tvungna att tycka till, vilket är kul. Men det är några grejer jag inte fattar. För det första, vad har pedofili med saken att göra? Polisen och Ecpat och alla möjliga människor är upprörda över att bilderna kan användas av pedofiler. Men hur då liksom? Även om människorna som är med är unga, så är de ju ändå vuxna (får man anta, man ser ju bara rumpan iofs). Det är en grej jag inte fattar.
Den andra grejen är att Sloggi skulle utnyttja människor i kampanjen. Det köper jag inte heller. Det är ju faktiskt väldigt frivilligt att lägga upp bilderna. Om vuxna människor väljer att göra något kan man väl inte säga att man utnyttjar dem.
Och så sist så fattar jag inte resonemanget (i kommentarerna här bland annat) om att Sloggi ska förlora på kampanjen, eftersom de alienerar kärnanvändarna. Men det är ju för guds skull det som är meningen! Man kan inte vara kompis med alla om man inte är Coca-Cola, och vill man nå unga WT-människor så kommer kanske tanterna sluta handla. Men deras bojkott är förhoppningsvis medräknad i kalkylen när man gör sånt här. Och ärligt talat, vad är bättre för ett varumärke som vill gå hem hos den här typen av unga än att det bojkottas av tanter och feminister?
Oj vad upprörd jag lyckas vara trots att gårdagens byråkräftskiva slutade vid fyra. Nu ska jag gå och äta flottig lunch på Fenix. Trevlig helg!
Den andra grejen är att Sloggi skulle utnyttja människor i kampanjen. Det köper jag inte heller. Det är ju faktiskt väldigt frivilligt att lägga upp bilderna. Om vuxna människor väljer att göra något kan man väl inte säga att man utnyttjar dem.
Och så sist så fattar jag inte resonemanget (i kommentarerna här bland annat) om att Sloggi ska förlora på kampanjen, eftersom de alienerar kärnanvändarna. Men det är ju för guds skull det som är meningen! Man kan inte vara kompis med alla om man inte är Coca-Cola, och vill man nå unga WT-människor så kommer kanske tanterna sluta handla. Men deras bojkott är förhoppningsvis medräknad i kalkylen när man gör sånt här. Och ärligt talat, vad är bättre för ett varumärke som vill gå hem hos den här typen av unga än att det bojkottas av tanter och feminister?
Oj vad upprörd jag lyckas vara trots att gårdagens byråkräftskiva slutade vid fyra. Nu ska jag gå och äta flottig lunch på Fenix. Trevlig helg!
Thursday, August 23, 2007
Kors i taket!
Jag brukar oftast ha en rätt hög smärttröskel för det som brukar kallas sexistisk reklam. Jag tycker att det är tråkigt att sex som är en viktig och ofta rätt intressant del av vuxna människors liv inte kan användas i svensk marknadskommunikation. Men. Nu tror jag att jag dör.
Gamla tanttrosmärket Sloggi har lanserat microsajten Show Me Your Sloggi. Där pågår just nu jakten på världens vackraste rumpa. Alla som vill får ladda upp en bild på sig själv i Sloggitrosor/kallingar för att sedan bedömas av andra besökare. Den som vinner får representera Sverige i en internationell tävling där man till slut kan vinna ett modellkontrakt.
Jag tror att idén är riktigt bra. Genom att göra något så totalt vansinnigt skakar Sloggi liv i sitt trötta varumärke. När stormen har blåst över kommer man glömma själva kampanjen men ha placerat om Sloggi i huvudet från mormor till Moorebrud. Och det är en rätt schysst förflyttning med en enda kampanj.
Problemet är bara att jag mår illa när jag besöker sajten. På riktigt. Jag vet inte vad som är värst av de tackiga och dåligt ljussatta bilderna och den osammanhängande copytexten. Och det leder in mig på en delikat frågeställning: Kan man göra reklam som man själv absolut inte kan stå för, även om den funkar asbra för målgruppen och varumärket? Svaret borde nog vara en rungande JA. Vi jobbar ju för våra kunder, inte för oss själva. Men jag tror ändå att jag skulle dra i bromsen om Sloggiidén skulle dyka upp här. Jag har helt enkelt svårt att jobba utan att blanda in en del av mig själv.
Gamla tanttrosmärket Sloggi har lanserat microsajten Show Me Your Sloggi. Där pågår just nu jakten på världens vackraste rumpa. Alla som vill får ladda upp en bild på sig själv i Sloggitrosor/kallingar för att sedan bedömas av andra besökare. Den som vinner får representera Sverige i en internationell tävling där man till slut kan vinna ett modellkontrakt.
Jag tror att idén är riktigt bra. Genom att göra något så totalt vansinnigt skakar Sloggi liv i sitt trötta varumärke. När stormen har blåst över kommer man glömma själva kampanjen men ha placerat om Sloggi i huvudet från mormor till Moorebrud. Och det är en rätt schysst förflyttning med en enda kampanj.
Problemet är bara att jag mår illa när jag besöker sajten. På riktigt. Jag vet inte vad som är värst av de tackiga och dåligt ljussatta bilderna och den osammanhängande copytexten. Och det leder in mig på en delikat frågeställning: Kan man göra reklam som man själv absolut inte kan stå för, även om den funkar asbra för målgruppen och varumärket? Svaret borde nog vara en rungande JA. Vi jobbar ju för våra kunder, inte för oss själva. Men jag tror ändå att jag skulle dra i bromsen om Sloggiidén skulle dyka upp här. Jag har helt enkelt svårt att jobba utan att blanda in en del av mig själv.
Wednesday, August 22, 2007
Fuck reklamerinran
Idag damp Indikat Konsument ner i mailboxen för första gången efter semestern. Indikat är nyhetsbrevet jag älskar att hata. För den som inte brukar läsa Indikat så är det en liten pamflett som handlar om mätning av reklam. Jag vet inte exakt vem som läser den, men har fått höra av mer seniora kollegor att den är viktig att hålla koll på. Så det gör jag.
Reklammätning är ett intressant ämne. Det konstiga är att de som får bestämma vad som är bra och dåligt uppenbarligen inte har någon som helst koll på hur människor fungerar. I dagens Indikat delas ris och ros ut baserat på reklamerinran. Det betyder alltså att människor kommer ihåg att de har sett reklam för ett visst varumärke. Att många kommer ihåg det anses vara bra, att få kommer ihåg det anses vara dåligt. Jag kan komma på hur många invändningar som helst mot detta mått, tex
1. Det säger inget om huruvida man minns reklamen för att den var kass eller för att den var bra
2. Eller för den delen om man minns rätt och kopplar ihop reklamen med rätt varumärke
3. Eller om/hur reklamen påverkar varumärkestankarna
4. Och beteendedimensionen
5. Dessutom faller riktigt bra kommunikation oftast utanför reklamschemat och uppfattas därför inte som reklam. Och då blir frågan jättekonstig.
Man kan läsa bra om detta i exempelvis Dan Landins lilla skrift När gräset växer (Maila honom så kan du säkert få ett exemplar)
Vid närmare eftertanke ska jag nog skicka mitt ex till människorna bakom Indikat. Så här kan de ju faktiskt inte hålla på.
Reklammätning är ett intressant ämne. Det konstiga är att de som får bestämma vad som är bra och dåligt uppenbarligen inte har någon som helst koll på hur människor fungerar. I dagens Indikat delas ris och ros ut baserat på reklamerinran. Det betyder alltså att människor kommer ihåg att de har sett reklam för ett visst varumärke. Att många kommer ihåg det anses vara bra, att få kommer ihåg det anses vara dåligt. Jag kan komma på hur många invändningar som helst mot detta mått, tex
1. Det säger inget om huruvida man minns reklamen för att den var kass eller för att den var bra
2. Eller för den delen om man minns rätt och kopplar ihop reklamen med rätt varumärke
3. Eller om/hur reklamen påverkar varumärkestankarna
4. Och beteendedimensionen
5. Dessutom faller riktigt bra kommunikation oftast utanför reklamschemat och uppfattas därför inte som reklam. Och då blir frågan jättekonstig.
Man kan läsa bra om detta i exempelvis Dan Landins lilla skrift När gräset växer (Maila honom så kan du säkert få ett exemplar)
Vid närmare eftertanke ska jag nog skicka mitt ex till människorna bakom Indikat. Så här kan de ju faktiskt inte hålla på.
Tuesday, August 21, 2007
Gratis påfyllning: En planners önskedröm
En fråga till alla som är mer erfarna med att jobba än vad jag är: Hur gör ni för att fylla på?
Så länge jag pluggade lärde man sig nya saker hela tiden. Visst var det produktion av kunskap ibland, men generellt var det mer in än ut. Nu är det såklart precis tvärtom, men jag har svårt att tro att jag ska klara 40 yrkesverksamma år på den kunskap jag tog in på, säg, fem års plugg. Alltså måste man fylla på hjärnan på något annat sätt. Men hur? Efter åtta-nio timmars hetsjobb är hjärnan sådär halvsugen på att läsa böcker, bloggar och vetenskapliga artiklar. I alla fall min. Och på kvällarna är det alldeles för mycket hemmafix, vänskapsunderhåll och sömn som måste göras för att man ska hinna med konstutställningar, japanska gameshows eller något annat inpirerande.
Några bra förslag?
Så länge jag pluggade lärde man sig nya saker hela tiden. Visst var det produktion av kunskap ibland, men generellt var det mer in än ut. Nu är det såklart precis tvärtom, men jag har svårt att tro att jag ska klara 40 yrkesverksamma år på den kunskap jag tog in på, säg, fem års plugg. Alltså måste man fylla på hjärnan på något annat sätt. Men hur? Efter åtta-nio timmars hetsjobb är hjärnan sådär halvsugen på att läsa böcker, bloggar och vetenskapliga artiklar. I alla fall min. Och på kvällarna är det alldeles för mycket hemmafix, vänskapsunderhåll och sömn som måste göras för att man ska hinna med konstutställningar, japanska gameshows eller något annat inpirerande.
Några bra förslag?
IQ, EQ, CQ?
Ibland är statlig television fantastiskt. Igår såg jag programmet Hjärnornas kamp på SVT. Man hade samlat ihop åtta sanslöst begåvade människor som var bra på helt olika saker. Sedan testade man deras smartness på olika områden för att komma fram till om det finns en allmän intelligens eller om man faktiskt kan vara genomsmart på något och puckad på allt annat.
Jag vet inte exakt vad de kom fram till, för jag var så upptagen med att fundera kring begåvningsmått eller fascineras av hur många saker människor faktiskt kan vara bra på. I programmet testades bland annat IQ, EQ, konstnärlig begåvning och kroppskontroll. Men mina favorittest handlar om kreativitet (antagligen för att jag är rätt bra på dem, medan jag får motsvarande IQ fiskmås i såna där vända-på-lådor-test).
Här kommer några saker att testa (de flesta helt stulna från min extrapappa Micael Dahlén och hans bok Boxen):
Uppvärmning:
1. Tänk på en siffra mellan 1 och 10
2. Tänk på ett verktyg
3. Tänk på en färg
(om du tänkte sju, hammare och rött eller blått hoppas jag att du inte är kreatör. Det är nämligen tydliga tecken på en icke-kreativ hjärna)
4. Tänk ut så många sätt du kan att använda en tegelsten. Skriv ditt svar i en kommentar, så kan jag berätta hur kreativ du är jämfört med andra.
5. Tänk dig att du har ett 1 m långt rör som är fastcementerat i marken. På botten ligger en pingisboll som precis går ner i röret. Hur ska du, utan att använda några som helst verktyg eller redskap, få ut bollen?
Sådärja, några övningar för att mjuka upp den eftermiddagströtta hjärnan. Kom gärna med förslag på fler!
Jag vet inte exakt vad de kom fram till, för jag var så upptagen med att fundera kring begåvningsmått eller fascineras av hur många saker människor faktiskt kan vara bra på. I programmet testades bland annat IQ, EQ, konstnärlig begåvning och kroppskontroll. Men mina favorittest handlar om kreativitet (antagligen för att jag är rätt bra på dem, medan jag får motsvarande IQ fiskmås i såna där vända-på-lådor-test).
Här kommer några saker att testa (de flesta helt stulna från min extrapappa Micael Dahlén och hans bok Boxen):
Uppvärmning:
1. Tänk på en siffra mellan 1 och 10
2. Tänk på ett verktyg
3. Tänk på en färg
(om du tänkte sju, hammare och rött eller blått hoppas jag att du inte är kreatör. Det är nämligen tydliga tecken på en icke-kreativ hjärna)
4. Tänk ut så många sätt du kan att använda en tegelsten. Skriv ditt svar i en kommentar, så kan jag berätta hur kreativ du är jämfört med andra.
5. Tänk dig att du har ett 1 m långt rör som är fastcementerat i marken. På botten ligger en pingisboll som precis går ner i röret. Hur ska du, utan att använda några som helst verktyg eller redskap, få ut bollen?
Sådärja, några övningar för att mjuka upp den eftermiddagströtta hjärnan. Kom gärna med förslag på fler!
Volvo får alzhemiers
Då var det dags igen för Volvo att dra på sitt gamla vanliga koncept: En enorm lanseringskampanj av en nyhet som sägs vara revolutionerande. Nu är det nya V70 och VI-teknologin som föräras en kampanjsajt, annonser och bilagor i morgontidningen (och säkert en massa andra enheter också som jag inte har sett än).
Det är snyggt som vanligt. Och det får stor uppmärksamhet, för det är ju Volvo. Och liksom man alltid ser en bekant ansikte stå ut ur en folkmassa, lägger alla svenskar märke till Volvo i meddelandeströmmen där ute. Men känns det inte lite... tomt? Kampanjen påminner mig om en fest som alla har sett fram emot, klätt upp sig till och som sen inte blev så kul som man hade tänkt, men alla försöker i alla fall hålla god min.
Min första tanke är att det saknas själ i Volvo. Men kanske är det inte det som är problemet; det kanske är för mycket själ i Volvo. Så mycket att man är helt på det klara med vem och vad Volvo är, att man inte orkar anstränga sig för att interagera med någon annan. Volvo har blivit en gammal tant som sitter och pratar för sig själv, utan att bry sig om huruvida någon lyssnar. Och det kan inte vara så bra i längden.
Det är snyggt som vanligt. Och det får stor uppmärksamhet, för det är ju Volvo. Och liksom man alltid ser en bekant ansikte stå ut ur en folkmassa, lägger alla svenskar märke till Volvo i meddelandeströmmen där ute. Men känns det inte lite... tomt? Kampanjen påminner mig om en fest som alla har sett fram emot, klätt upp sig till och som sen inte blev så kul som man hade tänkt, men alla försöker i alla fall hålla god min.
Min första tanke är att det saknas själ i Volvo. Men kanske är det inte det som är problemet; det kanske är för mycket själ i Volvo. Så mycket att man är helt på det klara med vem och vad Volvo är, att man inte orkar anstränga sig för att interagera med någon annan. Volvo har blivit en gammal tant som sitter och pratar för sig själv, utan att bry sig om huruvida någon lyssnar. Och det kan inte vara så bra i längden.
Dagens låt
måste vara Glory Days med Bruce Springsteen. Och det kan jag avgöra även fast klockan bara är kvart över nio, för jag har redan lyssnat på den tre gånger. Och den är asbra i augusti, när man är trött på sina sommarkläder, på rosévin och på alla take-outställen kring Mosebacke, men ännu inte riktigt kan se fram emot hösten. Då känns det trevligt att lyssna på Bruce och minnas de där dagarna i juni när sommaren fortfarande kändes ny och spännande. Glory Days.
Glömska
Jag vet inte hur det är med dig, men jag har en speciell avdelning i hjärnan för saker som jag kan påminnnas om hur många gånger som helst utan att komma ihåg dem. Det här är ett sånt exempel: Bloggen Horny Hardcore. Den är jätterolig. Sådärja! Nu fick den uppgiften lämna den ångestladdade delen av hjärnan och flytta över till saker-jag-äntligen-har-fixat-delen. Så skönt.
ps. De av er som känner mig (på Facebook, eller kanske till och med i verkliga livet) kan ju försöka gissa vilken av mina vänner som står bakom. Inte så svårt, kanske...
ps. De av er som känner mig (på Facebook, eller kanske till och med i verkliga livet) kan ju försöka gissa vilken av mina vänner som står bakom. Inte så svårt, kanske...
Monday, August 20, 2007
Fantastiskt oinspirerad
Vissa dagar har jag inga tankar om reklam alls. Då brukar jag läsa bloggar och inspireras av andras begåvade tankar. Idag har jag inte hunnit det heller. Och nu är jag för trött. Nåja, såna dagar kan man också ha ibland.
Idag börjar för övrigt mitt nya liv. Nu är det slut på för lite sömn och för mycket socialt liv. Quinoa, kranvatten och återinvigning av gymkortet är det som gäller nu. Sa jag inte precis samma sak förra måndagen?
Förresten, ni har väl inte missat Blog Friends-applikationen på Facebook? Man skriver in sina intressen och vips får man en massa intressanta inlägg på sin profil. Brilliant!
Idag börjar för övrigt mitt nya liv. Nu är det slut på för lite sömn och för mycket socialt liv. Quinoa, kranvatten och återinvigning av gymkortet är det som gäller nu. Sa jag inte precis samma sak förra måndagen?
Förresten, ni har väl inte missat Blog Friends-applikationen på Facebook? Man skriver in sina intressen och vips får man en massa intressanta inlägg på sin profil. Brilliant!
Friday, August 17, 2007
Gud vad skönt med fredag.
Det var verkligen på tiden. Jag ser fram emot en mycket uppstyrd smokingfest ikväll. Har lånat världens bästa klänning av underbara Anna. Ska bli en trevlig kontrast till mitt vanliga (och rätt så osofistikerade) öldrickande på Riche och likande ställen. Och jag ska inte ha på mig någonting neonfärgat.
För att runda av veckan tänkte jag visa en rolig bild på en hund. Trevlig helg!
Läs mer om hunden här. Trendhunter är en fantastisk sida. missa inte den!
För att runda av veckan tänkte jag visa en rolig bild på en hund. Trevlig helg!
Läs mer om hunden här. Trendhunter är en fantastisk sida. missa inte den!
Veckans obligatoriska viral 3
Roligt eller jobbigt? Veckans obligatoriska viral berör inte bara en, utan två, av våra kunder. Tyvärr blir det tydligt att vi (om man får vara en smula självkritisk) har en bit kvar att gå med Telenor. Glocalnet är lågt, Bredbandsbolaget är snabbt, och Telenor är ett... family brand? Nej, det duger ju inte.
Det verkar inte Martin Jönsson heller tycka. Därmemot blir jag nyfiken på varför han inte gillar filmerna. Att look-a-likesen inte är tillräckligt lika kan väl inte vara hela anledningen? Om man ska bevaka reklam och media tycker jag att man får lägga in lite mer kvalificerade åsikter än så.
Nog snackat, här kommer filmen. Den är tydligen inspelad för en internkonferens, men har gått loco på Youtube.
Det verkar inte Martin Jönsson heller tycka. Därmemot blir jag nyfiken på varför han inte gillar filmerna. Att look-a-likesen inte är tillräckligt lika kan väl inte vara hela anledningen? Om man ska bevaka reklam och media tycker jag att man får lägga in lite mer kvalificerade åsikter än så.
Nog snackat, här kommer filmen. Den är tydligen inspelad för en internkonferens, men har gått loco på Youtube.
Thursday, August 16, 2007
Designmani
Är fullkomligt upphajpad efter en både kul och lyckad presentation. Andas in, andas ut. Vet inte ens vad jag ska skriva om. Jo, någon har lyckats få alla breda medier intresserade av förpackningsdesign helt plötsligt. I SvD kan man exempelvis läsa den här artikeln.
Jag är själv relativt outbildad inom design, men det säger sig självt att det är en otroligt viktig del av alla produkter. Inte minst är ju förpackningen en väsentlig del av konsumtionsupplevelsen. Vid offentlig konsumtion funkar den som en accessoar (tänk Starbucks), ibland är dess funktionalitet avgörande (alla som hatar Findus nya zip-påsar för frysta grönsaker räcker upp en hand) och ibland är den en påminnelse om en tidigare upplevelse (jag förvarar mina smycken i en Pradakartong) eller så kan den bygga upp förväntan (den där skumpaflaskan som ligger i kylen och väntar på något att fira). Så viktigt och intressant är det helt klart.
Men. Det jag inte fattar (kanske för att jag inte är journalist) är varför alla nya hypes inom marknadskommunikation per definition ska slå ut de gamla. Cheap Monday är en dundersuccé utan reklam. Då är helt plötsligt reklambyråerna illa ute. Eller om någon satsar på förpackningsdesign. Eller PR. Eller web. Eller vad-fan-som-helst.
Ursäkta, men är inte det lite som att dödförklara mjölk för att nån kom på att man kunde importera kaffe? Vissa gillar bara mjölk. Det funkar för dem. Andra gillar kaffe, men HATAR mjölk och skulle aldrig ta ett glas. Men däremot kan man gärna ta en Loka. Och de flesta tycker väl att kaffe med en skvätt mjölk i är gott. Man gillar det ena, man gillar det andra, men allra bäst blir det tillsammans, liksom.
Oj vilken lång metafor det där blev. Men jag blir bara så trött. Bäst blir det när man maxar alla verktyg för att få fram ett varumärkes personlighet. Och tristast blir det när man väljer verktyg efter vad som är inne snarare än efter vad som är bra. Så enkelt är det.
BTW, de här Cheap Monday-jeansen har jag på mig idag. Ett helgerån eftersom jag jobbar på byrå?
Jag är själv relativt outbildad inom design, men det säger sig självt att det är en otroligt viktig del av alla produkter. Inte minst är ju förpackningen en väsentlig del av konsumtionsupplevelsen. Vid offentlig konsumtion funkar den som en accessoar (tänk Starbucks), ibland är dess funktionalitet avgörande (alla som hatar Findus nya zip-påsar för frysta grönsaker räcker upp en hand) och ibland är den en påminnelse om en tidigare upplevelse (jag förvarar mina smycken i en Pradakartong) eller så kan den bygga upp förväntan (den där skumpaflaskan som ligger i kylen och väntar på något att fira). Så viktigt och intressant är det helt klart.
Men. Det jag inte fattar (kanske för att jag inte är journalist) är varför alla nya hypes inom marknadskommunikation per definition ska slå ut de gamla. Cheap Monday är en dundersuccé utan reklam. Då är helt plötsligt reklambyråerna illa ute. Eller om någon satsar på förpackningsdesign. Eller PR. Eller web. Eller vad-fan-som-helst.
Ursäkta, men är inte det lite som att dödförklara mjölk för att nån kom på att man kunde importera kaffe? Vissa gillar bara mjölk. Det funkar för dem. Andra gillar kaffe, men HATAR mjölk och skulle aldrig ta ett glas. Men däremot kan man gärna ta en Loka. Och de flesta tycker väl att kaffe med en skvätt mjölk i är gott. Man gillar det ena, man gillar det andra, men allra bäst blir det tillsammans, liksom.
Oj vilken lång metafor det där blev. Men jag blir bara så trött. Bäst blir det när man maxar alla verktyg för att få fram ett varumärkes personlighet. Och tristast blir det när man väljer verktyg efter vad som är inne snarare än efter vad som är bra. Så enkelt är det.
BTW, de här Cheap Monday-jeansen har jag på mig idag. Ett helgerån eftersom jag jobbar på byrå?
Wednesday, August 15, 2007
Vad om tvärtom?
DN har de senaste dagarna kört en artikelserie om kreativitet; detta outtömliga ämne som ofta anses vara kopplat till reklambranschen. Artiklarna kan du läsa här och här. Båda artiklarna är mycket inspirerande. Att läsa om Rinkebyskolan gav mig nästan gåshud (samt ett styng dåligt samvete för att jag inte har läst så många Nobelprisvinnare).
Filosofen Nils-Eric Sahlin menar att för att en miljö ska vara kreativ krävs att där finns tillit, tolerans, generositet, gemenskap, kulturell mångfald, jämlikhet, nyfikenhet, småskalighet, komptetens och frihetsanda. Phu! Hur funkar det egentligen på en reklambyrå?
På rak arm skulle jag säga att byråer scorar bra på gemenskap, tolerans, generositet, småskalighet, kompetens och frihetsanda. Tilliten och nyfikenheten är det väl sådär med. Och den kulturella mångfalden är katastrofal. Om man ska tro teorin är det alltså inte bara trist att vi är så lika, det är ett hot mot vår förmåga att prestera. Jag skrev ett inlägg om det här på min gamla blogg Reklamchock för väldans länge sen. Det är en typisk sån fråga som får mig i gasen så fort jag börjar prata om den, men som jag sen glömmer bort. Det är jättedumt. Berghs, Beckmans, Handels och alla andra, hur jobbar ni för det här?
Men i väntan på en mångkulturell revolution kan man ju ägna sig åt lite kreativitetsövningar. En av mina favoriter heter Kompassen, och den lärde jag mig av Micke Dahlén i ett frustrerat ögonblick förra hösten. Såhär funkar den: Lös problemet på enklast möjliga sätt. Nu är du i söder. Gör preciv tvärtom. Nu är du i norr. Vrid på den lösningen så att den blir så bra som möjligt (öster). Och gör tvärom mot det (väster). Nu har du fyra helt olika lösningar på problemet, och någonstans där brukar en riktigt bra finnas. Eller så presenterar man alla fyra, vilket också funkar ibland.
Eller så tänker man som en vis reklamre sa till mig en gång: Vad om tvärtom?
Filosofen Nils-Eric Sahlin menar att för att en miljö ska vara kreativ krävs att där finns tillit, tolerans, generositet, gemenskap, kulturell mångfald, jämlikhet, nyfikenhet, småskalighet, komptetens och frihetsanda. Phu! Hur funkar det egentligen på en reklambyrå?
På rak arm skulle jag säga att byråer scorar bra på gemenskap, tolerans, generositet, småskalighet, kompetens och frihetsanda. Tilliten och nyfikenheten är det väl sådär med. Och den kulturella mångfalden är katastrofal. Om man ska tro teorin är det alltså inte bara trist att vi är så lika, det är ett hot mot vår förmåga att prestera. Jag skrev ett inlägg om det här på min gamla blogg Reklamchock för väldans länge sen. Det är en typisk sån fråga som får mig i gasen så fort jag börjar prata om den, men som jag sen glömmer bort. Det är jättedumt. Berghs, Beckmans, Handels och alla andra, hur jobbar ni för det här?
Men i väntan på en mångkulturell revolution kan man ju ägna sig åt lite kreativitetsövningar. En av mina favoriter heter Kompassen, och den lärde jag mig av Micke Dahlén i ett frustrerat ögonblick förra hösten. Såhär funkar den: Lös problemet på enklast möjliga sätt. Nu är du i söder. Gör preciv tvärtom. Nu är du i norr. Vrid på den lösningen så att den blir så bra som möjligt (öster). Och gör tvärom mot det (väster). Nu har du fyra helt olika lösningar på problemet, och någonstans där brukar en riktigt bra finnas. Eller så presenterar man alla fyra, vilket också funkar ibland.
Eller så tänker man som en vis reklamre sa till mig en gång: Vad om tvärtom?
Tuesday, August 14, 2007
Dagens störsak
Är: Folk som skriver "in my family" om sina bra kompisar på Facebook.
Eftersom: Familjen är familjen. Punkt. Till denna räknas föräldrar, syskon samt respektive. Kusiner etc. kallas är släkt men på engelska heter det ju family, så det kan få gå. Fast å andra sidan finns begreppet "extended family" för just den typen av släktskap, så egentligen är det inte ok heller.
Jag har alltid, till och med på mellanstadiet, haft svårt för folk som känner ett behov av att ranka sina kompisar i bästa, näst bästa osv. Nästan lika svårt som när folk måste lägga till tjej- eller kill- framför ordet kompis i situationer där detta inte spelar någon som helst roll. Kombinationen är oslagbar: X, min bästa killkompis, och jag var och fikade... För det första: Man hör på namnet om det är en tjej eller en kille. För det andra: Jag struntar i om han ligger på första, andra eller tredje plats på din personliga topplista. Berätta storyn, för guds skull!
Jag misstänker att folk som måste skriva "in my family" om vänner trots att de sedan länge har passerat 15-årsåldern lider av separationsångest, dåligt självförtroende eller nageltrång, eventuellt allihop. Stoppa denna styggelse omedelbart!
Nu ska jag snart gå från jobbet och skaffa mig ett liv.
Eftersom: Familjen är familjen. Punkt. Till denna räknas föräldrar, syskon samt respektive. Kusiner etc. kallas är släkt men på engelska heter det ju family, så det kan få gå. Fast å andra sidan finns begreppet "extended family" för just den typen av släktskap, så egentligen är det inte ok heller.
Jag har alltid, till och med på mellanstadiet, haft svårt för folk som känner ett behov av att ranka sina kompisar i bästa, näst bästa osv. Nästan lika svårt som när folk måste lägga till tjej- eller kill- framför ordet kompis i situationer där detta inte spelar någon som helst roll. Kombinationen är oslagbar: X, min bästa killkompis, och jag var och fikade... För det första: Man hör på namnet om det är en tjej eller en kille. För det andra: Jag struntar i om han ligger på första, andra eller tredje plats på din personliga topplista. Berätta storyn, för guds skull!
Jag misstänker att folk som måste skriva "in my family" om vänner trots att de sedan länge har passerat 15-årsåldern lider av separationsångest, dåligt självförtroende eller nageltrång, eventuellt allihop. Stoppa denna styggelse omedelbart!
Nu ska jag snart gå från jobbet och skaffa mig ett liv.
Ett något pomöst inlägg
Nu efter semestern har jag och mina kollegor kommit tillbaka till jobbet med såväl energi som övertygelse. Övertygelsen handlar om att nu, i höst, ska vi äntligen ta tag i oss själva och gå den där extra biten. Den som får oss att gå från att vara en riktigt bra reklambyrå till en extraordinär reklambyrå. Kunderna ska häpna. Konkurrenterna ska bli inspirerade. Folk ska starta communities till våra kunders varumärkens ära. Och sådär.
Oavsett vilken reklamintresserad person man pratar med, är alla överens om att vi just nu är inne i en väldigt spännande men samtidigt frustrerande fas i vår branschs utveckling. Det har hänt otroligt mycket under de senaste åren. Medielandskapet, kommunikationskanalerna, transparensen, arbetsgrupperna och möjligheterna bara växer och växer.
Någon som vill ta till vara på möjligheterna är Pernilla Karvia, som är marknadschef på PUB. I en artikel i Dagens Media i juni (DMs sajt är nere just nu, så jag kan inte länka just nu.) Inför varuhusets ompositionering snackar hon trovärdighet i målgruppen och otraditionell media. Och det är ju bra. Artikeln avslutas med en översikt över byråsamarbeten. Där finns mediebyrå, webbyrå, PR-byrå och retailbyrå. Avsaknaden av reklambyrå är såklart mycket medveten. Och det är här vårt problem ligger.
På byråerna finns kompetensen, och viljan, att jobba hur mycket som helst med trovärdig målgruppskommunikation och otraditionell media. Man skulle i vissa fall kunna kicka ut alla de andra byråerna och ersätta med en reklambyrå. Men kunderna tror inte att vi klarar det. De öppnar inte ens dörren. Det är jättesynd och tråkigt. Därför ska vi på byrån kicka igång hösten med en ordentlig genomgång av hur vi ska ändra på det här. Det tycker jag att ni andra också ska göra. Sen kan det bli ännu roligare att gå till jobbet på dagarna.
Oavsett vilken reklamintresserad person man pratar med, är alla överens om att vi just nu är inne i en väldigt spännande men samtidigt frustrerande fas i vår branschs utveckling. Det har hänt otroligt mycket under de senaste åren. Medielandskapet, kommunikationskanalerna, transparensen, arbetsgrupperna och möjligheterna bara växer och växer.
Någon som vill ta till vara på möjligheterna är Pernilla Karvia, som är marknadschef på PUB. I en artikel i Dagens Media i juni (DMs sajt är nere just nu, så jag kan inte länka just nu.) Inför varuhusets ompositionering snackar hon trovärdighet i målgruppen och otraditionell media. Och det är ju bra. Artikeln avslutas med en översikt över byråsamarbeten. Där finns mediebyrå, webbyrå, PR-byrå och retailbyrå. Avsaknaden av reklambyrå är såklart mycket medveten. Och det är här vårt problem ligger.
På byråerna finns kompetensen, och viljan, att jobba hur mycket som helst med trovärdig målgruppskommunikation och otraditionell media. Man skulle i vissa fall kunna kicka ut alla de andra byråerna och ersätta med en reklambyrå. Men kunderna tror inte att vi klarar det. De öppnar inte ens dörren. Det är jättesynd och tråkigt. Därför ska vi på byrån kicka igång hösten med en ordentlig genomgång av hur vi ska ändra på det här. Det tycker jag att ni andra också ska göra. Sen kan det bli ännu roligare att gå till jobbet på dagarna.
Varför viral?
Om man med jämna mellanrum kollar in Viral Videochart märker man efter ett tag två saker.
1. Filmerna på topplistan ligger ofta kvar länge
2. Come-backer är vanliga
Om man kollar på dagens lista finns både Doves Evolution och Evolution of Dance med, efter att ha varit borta ett bra tag. Hur kommer det sig? Jag vet inte riktigt, men det blir uppenbart att viraler inte är så flyktiga som man skulle kunna tro. Vissa är mer som flugor, som alla kollar på en gång. Men andra ser man om och om igen, de dyker upp i olika sammanhang och av olika anledningar. Jag tror att det beror på att viraler är precis som allt annat: olika. Internet är inte ett nytt medium där det räcker att finnas för att uppfattas på ett speciellt sätt. Spelreglerna är precis likadana som för andra medier. Det finns hitar och missar och flugor och långkörare.
Man skulle kunna tycka att det är självklart. Men fram tills ingen längre säger "vi måste finnas på nätet!" med andakt i rösten måste man nog tänka över de här frågorna ibland.
Den här har jag dock inte sett förut. Cool!
1. Filmerna på topplistan ligger ofta kvar länge
2. Come-backer är vanliga
Om man kollar på dagens lista finns både Doves Evolution och Evolution of Dance med, efter att ha varit borta ett bra tag. Hur kommer det sig? Jag vet inte riktigt, men det blir uppenbart att viraler inte är så flyktiga som man skulle kunna tro. Vissa är mer som flugor, som alla kollar på en gång. Men andra ser man om och om igen, de dyker upp i olika sammanhang och av olika anledningar. Jag tror att det beror på att viraler är precis som allt annat: olika. Internet är inte ett nytt medium där det räcker att finnas för att uppfattas på ett speciellt sätt. Spelreglerna är precis likadana som för andra medier. Det finns hitar och missar och flugor och långkörare.
Man skulle kunna tycka att det är självklart. Men fram tills ingen längre säger "vi måste finnas på nätet!" med andakt i rösten måste man nog tänka över de här frågorna ibland.
Den här har jag dock inte sett förut. Cool!
Monday, August 13, 2007
Ibland har man bara flyt
Idag har varit en sån dag. Solen skiner och jag har världens bästa jobb. Inga måndagskänlor här, inte! Kanske beror min glada känsla på den nya kampanjen för J-Store. I min värld är J-Stores koncept så nära perfekt kommunikation man kan komma. Lanseringskampanjen med trallvänliga låten I'm in the band framförd av oförskämt coola kids var klockren, både kreativt och resultatmässigt. Den nuvarande kampanjen fokuserar på film, och igen är konceptet att släppa målgruppens (tweens) kreativitet fri. En filmtävling har utlysts i samarbete med Stockholms Filmfestival, och en vinnare har utsetts. Och det är det man nu har gjort kampanjen på.I reklamfilmen som går på TV får vinnaren Elin presentera sin film med en trailer. Resten får man se på hemsidan. Inte mycket tjafs om själva kläderna, det fattar man ändå. Och oavsett om man är i målgruppen så blir man liksom helt glad i magen av alltihop.
Anledningen till att J-Stores kommunikation funkar så bra är enkel: De skiter i vad de själva har att säga och lyssnar på sin målgrupp. Med massor av respekt bjuder de in sina kunder till att skapa varumärket från scratch och ladda det med både glädje (som i musikfallet) och melankoli (som med Elins film). Det ger de en personlighet som man både gillar och respekterar. Respekten kommer med självförtroendet de utstrålar när de vågar lämna produkterna vid sidan. Samarbetet med Friends och faktumnet att de uttrycker sina erbjudanden i valutan barnbidrag (köp jeans och top för halva barnbidraget) är bara grädde på moset i en riktigt äkta varumärkespersonlighet.
Jag brukar tycka att ett koncept är riktigt gjutet om man som betraktare kan se en kampanj och i huvudet direkt konstuera massor av idéer för fortsättningen. Det tycker jag verkligen att J-Store lyckas med. Här är en film från sommarkampanjen för att avsluta arbetsdagen i riktigt upptempo:
Anledningen till att J-Stores kommunikation funkar så bra är enkel: De skiter i vad de själva har att säga och lyssnar på sin målgrupp. Med massor av respekt bjuder de in sina kunder till att skapa varumärket från scratch och ladda det med både glädje (som i musikfallet) och melankoli (som med Elins film). Det ger de en personlighet som man både gillar och respekterar. Respekten kommer med självförtroendet de utstrålar när de vågar lämna produkterna vid sidan. Samarbetet med Friends och faktumnet att de uttrycker sina erbjudanden i valutan barnbidrag (köp jeans och top för halva barnbidraget) är bara grädde på moset i en riktigt äkta varumärkespersonlighet.
Jag brukar tycka att ett koncept är riktigt gjutet om man som betraktare kan se en kampanj och i huvudet direkt konstuera massor av idéer för fortsättningen. Det tycker jag verkligen att J-Store lyckas med. Här är en film från sommarkampanjen för att avsluta arbetsdagen i riktigt upptempo:
Friday, August 10, 2007
Förpackad politik
Gud vad politik verkar vara mycket roligare i USA. Barely Political är en skön sida som ligger bakom superviralen Obama Girl.
En annan favvo är den här spoofen på Apples gamla 1984-film:
Obama har uppenbarligen både ett väloljat PR-maskineri och kreativa fans. Man kan ju föra en diskussion kring det etiska i att paketera och sälja politiska åsikter som produkter, men det orkar jag inte nu. Att det funkar råder det dock ingen tvekan om.
En annan favvo är den här spoofen på Apples gamla 1984-film:
Obama har uppenbarligen både ett väloljat PR-maskineri och kreativa fans. Man kan ju föra en diskussion kring det etiska i att paketera och sälja politiska åsikter som produkter, men det orkar jag inte nu. Att det funkar råder det dock ingen tvekan om.
Lite äckligt men roligt
Reaktioner är roliga. Jag skulle fullkomligen älska att besöka Heart Attack Grill.
Ännu mera Blackle
Nu har Google själva gett sig in i dataskärmsenergidiskussionen. Från Anton på ANR fick jag den här länken.
Frågan är om klimatfrågan, trots sin trendighet, någonsin kommer att bli riktigt sexig. Personligen gör jag verkligen vad jag kan, och lyckas rätt bra tror jag. Men det känns fortfarande töntigt att hålla på och släcka lampor och sopsortera och sådär. Inte tillräckligt töntigt för att strunta i det, men det är ingen bra känsla magen. Lite som att städa; det är skönt att få det gjort, men man vill inte gärna berätta att man har dammat och moppat golv hela dagen. Så då är frågan: Skulle rätt förpackning och kommunikation få klimatfix att kännas positivt eller åtminstone neutralt? Eller kommer man alltid stå vid miljöstationen och hoppas innerligt att man inte ska träffa någon man känner?
Frågan är om klimatfrågan, trots sin trendighet, någonsin kommer att bli riktigt sexig. Personligen gör jag verkligen vad jag kan, och lyckas rätt bra tror jag. Men det känns fortfarande töntigt att hålla på och släcka lampor och sopsortera och sådär. Inte tillräckligt töntigt för att strunta i det, men det är ingen bra känsla magen. Lite som att städa; det är skönt att få det gjort, men man vill inte gärna berätta att man har dammat och moppat golv hela dagen. Så då är frågan: Skulle rätt förpackning och kommunikation få klimatfix att kännas positivt eller åtminstone neutralt? Eller kommer man alltid stå vid miljöstationen och hoppas innerligt att man inte ska träffa någon man känner?
På besök i reklamreservatet
Händer det er andra någon gång att ni stannar upp en sekund, och inser att det ni gör för tillfället är väldigt ironiskt fast helt omedvetet? Ett sånt moment hade jag igår, när jag och mina arbetskamrater trängde in oss i en taxi utanför Riche klockan 11 på kvällen. Då hade vi haft torsdagsvin (alla drar ju iväg på fredagar såhär i sommartider, men det får inte på något sätt inkräkta på vindrickandet) för att fira av vår underbara ateljéass Adriane som ska börja på Berghs. Efter vinet gick vi på Nöjesguidenfest och drack Red Stripe, åt middag på McDonalds och sen hamnade vi som sagt på Riche. Så himla... typiskt. Men det var trevligt i alla fall.
Jag tror att det är ok att vara klyschig så länge man kan stå för det... Här är förresten Riches hemsida. Kolla på lilla baren. De skojar väl, eller?
Jag tror att det är ok att vara klyschig så länge man kan stå för det... Här är förresten Riches hemsida. Kolla på lilla baren. De skojar väl, eller?
Phu!!
Nu är Reklamchock räddad! På något vis hade de kristna fundamentalisterna kapat min länk, men nu är det fixat. Konstig form av terrorism, det där...
Thursday, August 9, 2007
Matpaus
Byrån Zeus Jones har en ball hemsida (tack Jonas för tipset). På deras matblogg hittade jag det här underbara inlägget. Perfekt för människor som hatar att laga mat till sig själva. Som jag själv, till exempel. Det innebär att jag kan göra scrambled eggs med lax, skagenröra, skogsbärsyoghurt och chokladdryck ikväll. Vad gott det låter.
Vad i...
Som Jeremy så vänligt påpekade så verkar min gamla blogg Reklamchock ha blivit kapad av kristna fundamentalister. När jag går in via min dashboard på Blogger ser den dock ut som vanligt. Någon som fattar vad som kan ha hänt eller vad man kan göra åt det?
Jag känner mig kränkt. Vad har de emot lite PlanningPride? Vilken katastrofal start på en torsdag. Jag manar till handling: Rädda Reklamchock!
Jag känner mig kränkt. Vad har de emot lite PlanningPride? Vilken katastrofal start på en torsdag. Jag manar till handling: Rädda Reklamchock!
Wednesday, August 8, 2007
Bättre sent än aldrig...
Nu verkar det som att Sveriges planners inte kan hålla sig borta från Facebook längre. Det senaste dygnet har jag fått både Dan, Jonas och Emelie som kompisar. Ni andra får gärna adda mig också, vore kul med lite nytt blod i feeden. Och ni vet väl att det finns typ en miljon plannergrupper att gå med i? Nu tar vi över från de där trötta studenterna!
Onsdagslänkar
Eftersom världen uppenbarligen har ett väldigt stort planningbehov just nu har jag knappt hunnit tänka bloggmässigt alls idag. Trist. Det får bli lite länkdump istället:
Idag lanseras den nya sidan modetoppen.se där länkar till alla möjliga modesajter och bloggar samlas. Jag undrar om modebloggfenomenet är något bestående eller om det kommer att mattas av så småningom. Någonstans borde ju marknaden i alla fall bli mättad. Men å andra sidan behöver man ju ha kläder på sig varje dag, så kanske det kan vara för evigt. Eller ett tag i alla fall.
Pepsi Max verkar ha freakat ut över Coca Cola Zeros übergrabbiga framtoning och lanserar den här kampanjsajten i Storbrittanien. Man blir ju onekligen sugen på att testa, men inträdesbarriären i allt som behöver fyllas i är i alla fall mig övermäktig. Någon som har testat som kan berätta för mig vad som händer?
I Sverige tycker jag att vi ofta bra på att snacka mycket när det gäller politiskt korrekta saker, men göra desto mindre. Därför är det kul att läsa om Ekostore i Götet. Hoppas på en filial i Stockholm snart!
Snart dags att gå hem. Bliss!
Idag lanseras den nya sidan modetoppen.se där länkar till alla möjliga modesajter och bloggar samlas. Jag undrar om modebloggfenomenet är något bestående eller om det kommer att mattas av så småningom. Någonstans borde ju marknaden i alla fall bli mättad. Men å andra sidan behöver man ju ha kläder på sig varje dag, så kanske det kan vara för evigt. Eller ett tag i alla fall.
Pepsi Max verkar ha freakat ut över Coca Cola Zeros übergrabbiga framtoning och lanserar den här kampanjsajten i Storbrittanien. Man blir ju onekligen sugen på att testa, men inträdesbarriären i allt som behöver fyllas i är i alla fall mig övermäktig. Någon som har testat som kan berätta för mig vad som händer?
I Sverige tycker jag att vi ofta bra på att snacka mycket när det gäller politiskt korrekta saker, men göra desto mindre. Därför är det kul att läsa om Ekostore i Götet. Hoppas på en filial i Stockholm snart!
Snart dags att gå hem. Bliss!
Tuesday, August 7, 2007
Planningchock
Jag brukar oftast vara ganska snabb i vändningarna, men att gå från en första arbetsvecka där det jobbigaste momentet var att slå Jenny i Travellers IQ Challenge till två dagars storfräsarplanning är helt enkelt lite för mycket. Hjärnan låser sig helt. Jag skulle behöva mjuka upp med lite briefskrivning, någon fokusgrupp och lite sköna viralet. Istället fylls mina dagar av riktigt kniviga frågeställningar för riktigt knepiga företag. Och det jag levererat måste bli riktigt, riktigt bra. Hu.
Alltså sitter jag här och bloggar och tittar på solen istället för att jobba. Snart är iofs dagen slut och jag får gå och äta pizza med min familj och dricka (sommarens sista?) rosévin med Tinna. Tur det. Annars känns det faktiskt som att sommaren börjar avta. Augusti är en konstig månad. Varm och och oftast vacker, men helt tom liksom. Inget nytt händer. Därför tänkte jag ta och sammanfatta min helt personliga bild av det som jag kommer att minnas som sommaren 2007.
Sommarens samtalsämne: Regn och kyla. Och varför är det så lite myggor?
Sommarens grej: Facebook
Sommarens mat: Pommes frites
Sommarens dryck: Coca Cola Zero (målgruppssabotaget börjar äntligen ge utdelning), margarita och öl
Sommarens låt: Keep it pure, the Tough Alliance
Sommarens häng: Riche (hur blev det så? Måste bero på regnet.)
Sommarens stilikon: Cyndi Lauper i Girls just want to have fun-videon.
Sommarens projekt: Inreda balkongen
Sommarens första: Ostron i Bretagne
Sommarens knäppaste: Tantra sista kvällen i Cannes samt den kraschade lampan på världens mest beryktade efterfest
Sådär, det där var min sommar. Hur kommer ni att minnas 07?
Alltså sitter jag här och bloggar och tittar på solen istället för att jobba. Snart är iofs dagen slut och jag får gå och äta pizza med min familj och dricka (sommarens sista?) rosévin med Tinna. Tur det. Annars känns det faktiskt som att sommaren börjar avta. Augusti är en konstig månad. Varm och och oftast vacker, men helt tom liksom. Inget nytt händer. Därför tänkte jag ta och sammanfatta min helt personliga bild av det som jag kommer att minnas som sommaren 2007.
Sommarens samtalsämne: Regn och kyla. Och varför är det så lite myggor?
Sommarens grej: Facebook
Sommarens mat: Pommes frites
Sommarens dryck: Coca Cola Zero (målgruppssabotaget börjar äntligen ge utdelning), margarita och öl
Sommarens låt: Keep it pure, the Tough Alliance
Sommarens häng: Riche (hur blev det så? Måste bero på regnet.)
Sommarens stilikon: Cyndi Lauper i Girls just want to have fun-videon.
Sommarens projekt: Inreda balkongen
Sommarens första: Ostron i Bretagne
Sommarens knäppaste: Tantra sista kvällen i Cannes samt den kraschade lampan på världens mest beryktade efterfest
Sådär, det där var min sommar. Hur kommer ni att minnas 07?
Jeans och bärs hör liksom ihop
Norrlands Guld (Åkestam.Holst) gör en jeanskollektion tillsammans med Cheap Monday, kunde man läsa hos Resumé igår.
Jag blir så fantastiskt glad när reklam tar såna här uttryck. Här har man tänkt till och skapat något som är värdefullt på flera olika sätt; som jeans, som gemenskapsmarkör , som samtalsämne och som en skön grej, helt enkelt. Dessutom känns det som en trevlig motpol till Victor&Rolfandet och Kate Mossandet som de stora klädkedjorna håller på med. Som jag har skrivit tidigare så är mainstream det nya hippa. Och vad är mer mainstream än Norrlands?
Bra tänkt, alla inblandade. På nästa fest är det jag som bjuder på Norrlands!
Jag blir så fantastiskt glad när reklam tar såna här uttryck. Här har man tänkt till och skapat något som är värdefullt på flera olika sätt; som jeans, som gemenskapsmarkör , som samtalsämne och som en skön grej, helt enkelt. Dessutom känns det som en trevlig motpol till Victor&Rolfandet och Kate Mossandet som de stora klädkedjorna håller på med. Som jag har skrivit tidigare så är mainstream det nya hippa. Och vad är mer mainstream än Norrlands?
Bra tänkt, alla inblandade. På nästa fest är det jag som bjuder på Norrlands!
Monday, August 6, 2007
Kan någon skicklig människo-förståsigpåare förklara
varför katter är så himla roliga? Infinte Cat låter folk plåta sina katter när de tittar på andra katter. På Kitten War kan röstar man fram den sötaste kattungen genom ett utslagsförfarande. Lite som snyggast.se fast mer pk och mycket roligare. Och jag har ändå aldrig haft en katt. Är det bara jag som fastnar för sånt här? Är jag onormal?
Blackle, uppföljaren
Nu måste jag korrigera mitt tidigare inlägg om den energismarta sökmotorn Blackle. Den är en bluff! Och jag gick på den. Så dumt. Tack, Anton, för att du påpekade det.
För det första är det inte Google som ligger bakom den, som ryktena jag hörde sa. Om man går in på about hos Blackle så framgår det med all önskvärd tydlighet. En kick på smalbenet till mig för dålig källkontroll.
För det andra sparar den inte någon energi om man använder en dator med LCD-skärm. Hos Wall Street Journal finns en artikel som reder ut begreppen. Det hela bygger tydligen på ett blogginlägg där någon påstod att en svart skärm skulle spara en massa energi. Dock hade ingen brytt sig om att faktiskt testa resonemanget i praktiken.
Människorna på Blackle menar nu att man i alla fall ska använda Blackle som startsida, för att daglien påminna sig om hur viktigt det är att göra små saker för att spara energi. Det kan man ju göra om man vill.
Om vi bortser från min klantighet i att inte kolla upp fakta innan jag bloggar, så kan man kanske lära sig en större läxa på den här typen av viral ryktesspridning: Det är inte alltid sant. Rykten, skvaller och lögner går asbra på nätet. Det kan vara kul att hänga med. Men innan man agerar på grejerna behövs en ordentlig check av sanningshalten. Det blev väldigt tydligt på en föreläsning jag var på i juni, där en av föredragshållarna hävdade att Quicksilver-viralen var användarskapad. Det konstiga var att ingen (inte jag heller) rättade honom. Varför? Finns det en parallell värld på nätet där en bra historia är viktigare än sanningen? Jag vet inte. Men mitt planninglöfte inför hösten blir i alla fall att vara kritisk till allt, hur bra det än verkar.
Skönt att börja jobba på riktigt igen!
För det första är det inte Google som ligger bakom den, som ryktena jag hörde sa. Om man går in på about hos Blackle så framgår det med all önskvärd tydlighet. En kick på smalbenet till mig för dålig källkontroll.
För det andra sparar den inte någon energi om man använder en dator med LCD-skärm. Hos Wall Street Journal finns en artikel som reder ut begreppen. Det hela bygger tydligen på ett blogginlägg där någon påstod att en svart skärm skulle spara en massa energi. Dock hade ingen brytt sig om att faktiskt testa resonemanget i praktiken.
Människorna på Blackle menar nu att man i alla fall ska använda Blackle som startsida, för att daglien påminna sig om hur viktigt det är att göra små saker för att spara energi. Det kan man ju göra om man vill.
Om vi bortser från min klantighet i att inte kolla upp fakta innan jag bloggar, så kan man kanske lära sig en större läxa på den här typen av viral ryktesspridning: Det är inte alltid sant. Rykten, skvaller och lögner går asbra på nätet. Det kan vara kul att hänga med. Men innan man agerar på grejerna behövs en ordentlig check av sanningshalten. Det blev väldigt tydligt på en föreläsning jag var på i juni, där en av föredragshållarna hävdade att Quicksilver-viralen var användarskapad. Det konstiga var att ingen (inte jag heller) rättade honom. Varför? Finns det en parallell värld på nätet där en bra historia är viktigare än sanningen? Jag vet inte. Men mitt planninglöfte inför hösten blir i alla fall att vara kritisk till allt, hur bra det än verkar.
Skönt att börja jobba på riktigt igen!
Thursday, August 2, 2007
Trött
Idag är jag ännu tröttare än vad jag har varit tidigare i veckan. Kan bero på gårdagens grillkväll med XL-folket. Trevligt var det i alla fall. Sen gjorde jag ett enormt avsteg från mitt vanliga sätt att gå ut genom att hänga i vuxenbaren på Riche istället för lilla baren. Inte så dumt faktiskt. Där kan man faktiskt både prata, sitta ner och/eller röra på armarna utan att knocka någon annan. Och det tar tre sekunder att få tag på mer öl. Ett vinnande koncept, helt klart.
Nu funderar jag på att sno någon branding-bok av Peter som är på semester och lägga mig på någon soffa och sträckläsa den. Känns ungefär som vad jag klarar av en dag som denna.
Nu funderar jag på att sno någon branding-bok av Peter som är på semester och lägga mig på någon soffa och sträckläsa den. Känns ungefär som vad jag klarar av en dag som denna.
Puma Tribes
Om man är i Japan har Puma fixat så att man kan göra sin egen fotbollsdress och hämta upp den i närmsta Puma-butik.
Jag är en otrolig sucker för allt som kan customizas. Jag gör det aldrig, men tanken på att jag kan göra det gör mig lycklig. Därför tycker jag att det här är en jättebra idé. Synd att man bor i ett land som är så litet att knappt några sådana här projekt kan bli ekonomiskt försvarbara i kommunikationseffekt.
(via Creative Social Blog)
Jag är en otrolig sucker för allt som kan customizas. Jag gör det aldrig, men tanken på att jag kan göra det gör mig lycklig. Därför tycker jag att det här är en jättebra idé. Synd att man bor i ett land som är så litet att knappt några sådana här projekt kan bli ekonomiskt försvarbara i kommunikationseffekt.
(via Creative Social Blog)
Wednesday, August 1, 2007
Tidsfördriv
Lite förslag på saker man kan göra om man jobbar när man egentligen borde har semester och allt känns väldigt dött och tråkigt och man är för slö för att ta tag i de få arbetsuppgifter man faktiskt har:
1. Facebook. Naturligtvis. Lägg upp bilder, tagga, kommentera, lägg till sjuka applications och uppdatera status varje halvtimme. Samtliga på Garbergs är nu medlemmar och gravt beroende. Tidsåtgång: En halv dag, utspritt i tiominuterssjok.
2. Träna upp hjärnan. Genom Lumosity och Traveller IQ på Facebook blir man i alla fall lite smartare när man slöar. Tidsåtgång: Obegränsad.
3. Klicka. För er oinformerade innebär det att läsa Aftonbladet Klick i grupp och förfasas över hur hemsk tidningen är. Tidsåtgång: 1-2 timmar.
4. Skriv listor och uträtta ärenden på lunchen. Lättar det dåliga samvetet över att man inte gör något vettigt på dagarna. Exempel på bra ärenden är att gå till Apoteket, beställa tid hos frisören, lämna grejer till kemtvätten och fixa nya extranycklar. Tidsåtgång: 30 minuter
5. Bli social antropolog. Läs bloggar av folk som lever ett helt annat liv än du gör. Min favvo just nu är Ung mamma 15 och hennes kille Granis. Helt fascinerande. Tidsåtgång: 30 minuter.
6. Starta en ny blogg. Skriv tre inlägg och lägg ner så fort arbetstempot blir normalt igen. Tidsåtgång: 1 timme
7. Överplanera fritiden. Börja ladda inför kvällens aktiviteter klockan nio på morgonen. Fundera över kläder, mat, frisyr, smink, människor, samtalsämnen, rosévin i timmar, även om du inte ens ska gå ut. Tidsåtgång: Några minuter här och där.
8. Fuck it. Sucka högt, ta ett varv på kontoret och klaga över hur dött allt är. Utbrist högljutt att "det är ju ingen idé för mig att vara här när jag inte har NÅGONTING att göra". Gå hem eller gå och bada
Sådärja, nu borde man överleva tills början av nästa vecka i alla fall.
1. Facebook. Naturligtvis. Lägg upp bilder, tagga, kommentera, lägg till sjuka applications och uppdatera status varje halvtimme. Samtliga på Garbergs är nu medlemmar och gravt beroende. Tidsåtgång: En halv dag, utspritt i tiominuterssjok.
2. Träna upp hjärnan. Genom Lumosity och Traveller IQ på Facebook blir man i alla fall lite smartare när man slöar. Tidsåtgång: Obegränsad.
3. Klicka. För er oinformerade innebär det att läsa Aftonbladet Klick i grupp och förfasas över hur hemsk tidningen är. Tidsåtgång: 1-2 timmar.
4. Skriv listor och uträtta ärenden på lunchen. Lättar det dåliga samvetet över att man inte gör något vettigt på dagarna. Exempel på bra ärenden är att gå till Apoteket, beställa tid hos frisören, lämna grejer till kemtvätten och fixa nya extranycklar. Tidsåtgång: 30 minuter
5. Bli social antropolog. Läs bloggar av folk som lever ett helt annat liv än du gör. Min favvo just nu är Ung mamma 15 och hennes kille Granis. Helt fascinerande. Tidsåtgång: 30 minuter.
6. Starta en ny blogg. Skriv tre inlägg och lägg ner så fort arbetstempot blir normalt igen. Tidsåtgång: 1 timme
7. Överplanera fritiden. Börja ladda inför kvällens aktiviteter klockan nio på morgonen. Fundera över kläder, mat, frisyr, smink, människor, samtalsämnen, rosévin i timmar, även om du inte ens ska gå ut. Tidsåtgång: Några minuter här och där.
8. Fuck it. Sucka högt, ta ett varv på kontoret och klaga över hur dött allt är. Utbrist högljutt att "det är ju ingen idé för mig att vara här när jag inte har NÅGONTING att göra". Gå hem eller gå och bada
Sådärja, nu borde man överleva tills början av nästa vecka i alla fall.
Veckans obligatoriska viral 2
För er som kanske inte jobbar nu eller av någon annan outgrundlig anledning har missat den: Fängelseversionen av Thriller-videon. Av någon anledning får man inte lägga in den på bloggen, så ni får följa länken.
Subscribe to:
Posts (Atom)
